För ett år sedan såg livet ganska mycket annorlunda ut.

Fortfarande inte rott i land men ligger och skvalpar vid strandkanten.

Just nu befinner jag mig i lugnets land och det är här jag behöver finnas just nu. För mig.

Gärna för alltid om än det inte behöver vara platsbundet som det nu faktiskt är.

Kanske tar jag med mig det hem, om jag lyckas.