Missunnsamhet..har ni reflekterat över det någon gång? Hur många som faktiskt, så fort det går bra för någon, sällan Inte yttrar sig negativt. Om än väldigt subtilt så visst, det förekommer alltför ofta!
Alla är/har väl varit så mer eller mindre, mänskligt att fela men jag tycker att fler bör komma till insikt.
Det intresserar mig nämligen inte att vara en sådan person eller umgås med dem så varför hålla fast vid ett sånt beteende?
Jag mår dåligt av att dras med negativ-ism så när man uppmärksammar sina brister, ta itu med dem och förvalta din kunskap om dig själv på ett givande sätt. Att vara som ovan äter upp dig, det matar inte din självkänsla, en försvarsmekanism som inte håller i längden helt enkelt.
Det fyller på ditt ego, och snart så är du inget annat än en arrogant, nonchalant och egoistiskt människa, som förmodligen känner sig ganska ensam.
Kom igen people, känner ni inte själva hur osäkerheten lyser igenom!?
Kanske reflekterar folk alltför sällan över hur de beter sig, jag vet inte.
Jag är dock så otroligt trött på personer som aldrig kan glädjas åt andras lycka. 


Exempelvis: Ja, det var ju kul för dem men det blir ju kul att se hur det går sen..

Kommer inte på något bra exempel men jag antar att ni hajar poängen.

Det är som att om någon lyckas så har den tagit en bit av din lycka som du "förtjänat" bättre. Det är ju faktiskt så att alla har (med rätta omständigheter) möjlighet att känna, låt oss dra till med 100% lycka och att ta sig framåt i livet. Det är inte så att du har förlorat din chans bara för att någon annan hunnit före.

Våga vägra offerkoftor!!!
De är inte och kommer aldrig att hamna på innelistan!
Riktigt tacky.