Att prata
Idag har systra mi och jag samtalat litet om sådant som hängt över mig. Jag behövde se det från ett annat håll och få nya perspektiv. Trots att jag ändock försöker att inte vara så enkelspårig var det svårt. Hon gjorde det inte så komplicerat.
Vissa människor finns och håller fast en när stormen bryter ut, andra låter dig blåsa bort för att sedan låta dig vandra en milslång väg hem ensam. Inte för att de är elaka bara att de inte tänkt tanken att de kanske hade tjänat på att hålla dig kvar, om inte för deras skull men för att hindra att stormen skulle kasta iväg dig alltför långt bort. Kanske visste de inte hur eller så var mödan inte värd?
Jag lär mig var dag om människor. Sådana människor jag inte trott skulle bry sig alls visade sig göra det motsatta. De som talat stort om livet och känslor tycks enbart talat med ord och aldrig med handling.
"Jag kan inte höra vad du säger,
för dina handlingar talar högre"
Lita aldrig på en människa vars ord leder en väg men dennes fötter en annan.
En sommar
..jag längtar till sommar och ledighet. En sommar med varmt duggregn och kvällspromenader fyllda av nostalgi. Hade vi haft en lekstuga så skulle vi sova där, jag och Naima. Tänk att somna till ljudet och doften av regn för att sedan vakna till fågelkvitter och morgonsol.
Hjärtan på burk
Att känna glädje
Kan tänkas att den titeln finns på en bok. Just nu behöver jag nog läsa den.
Antagligen så har det sina anledningar men just för tillfället känns de som dyker upp inte särskilt speciella.
Människor jag träffat idag, om än bara för en kort stund, har dragit bort min energi.
Tänka sig vad folk kan ha makt över andra utan att ens veta om det.
Jag är vanligtvis en väldigt glad och pratsam person. När jag träffar folk som inte reagerar på ett leende börjar jag undra var felet sitter. Varför väljer man att se allvarlig och sur ut istället? Tar inte det mer energi?
Vissa människor brukar jag krama om lite kamratligt när de ser ut så och det lättar då. Jag otrivs och jag dras med och jag tycker inte om det heller. Givetvis har alla dåliga dagar men när de dåliga dagarna har övertaget så undrar jag om en del helt enkelt är lagda åt det hållet. Det sura, bittra, klagomurs-hållet.
En del ger aldrig beröm utan väljer att kritisera det lilla istället för att uppmärksamma det positiva. Istället för att ge en klapp på axeln och ösa på med positiv energi muttras det och ges subtila kommentarer.
Vad är det med människor som måste klaga på allt?! För att någon annan gjort något bra, betyder det att Du är sämre då? Har det minskat din egen chans att prestera och leverera? Svar nej. Snarare kan det vara en kick i baken.
Man växer snarare som människa när man lyfter upp sin omgivning med omtänksamma gester och komplimanger. Det behöver inte vara något stort, ett "bra jobbat!" räcker väl.
Det känns tråkigt för jag dras med. Jag förlorar min energi. Jag tappar mig själv.
Nu när jag analyserat lite så var det en anledning som räckte.
Spontant brukar jag välja att le mot människor jag möter.
Gör det, du också..
"Det är nånting hos den personen som jag inte gillar hos mig själv."
I mitt liv är jag ingen biroll.
När saker och ting ställs på sin spets är det verkligen inte en dans på rosor. Kan jag bli mer copycat än så.
Människor, kan ni ingenting om livet? Varför vara fördömande när du kan vara förstående, varför prata bakom ryggen när du kan prata med, varför vara en glädjedödare när du kan glädjas med, varför vara missunsam när du kan unna.
Jag är trött på fånga upp handlingar, tycka synd om blickar och sjukliga gottanden i andras motgångar.
Jag är ingen liten skit som ska räddas, jag är någon som står upp, rak i ryggen och är stolt. Omgivningen är den som får mig att knappt vilja agera, bara stå stilla och kanske till och med dra täcket över huvudet, stoppa huvudet i sanden eller somna ifrån verkligheten för ett slag. Den som får mig att tro att jag inte har rätt till mina känslor.
Jag, jag är en god människa som inte vill något ont. Jag är en tänkare med djup. Kanske hade jag velat vara som ni, i den där naiva lätta fasen som många aldrig kommer ur. Men samtidigt, skulle jag verkligen vilja? Inget ifrågasättande bara svälja all information som flödar och aldrig stanna upp. Ta in. Reflektera. Agera. Varför följa med strömmen?
I mitt liv är jag ingen biroll.
Never write a letter while you are angry.
So i'm not gonna!
Min definition av kärlek
Kärlek är något komplext.
Det finns vänskapskärlek, mammakärlek, pappakärlek, son/dotterkärlek, andra hälftenkärlek. Matte/hussekärlek etc. Många olika slags kärlekar men rent övergripande så innebär de ju kort och gott ett samspel mellan parter där man får något positivt i utbyte. Man trivs i varandras sällskap, man unnar varandra lycka och välgång.
Googlade precis på kärlek efter att jag skrivit texten ovan. Nu kommer det märkliga.. Haha det var lustigt att jag skrev just den formuleringen. "lycka och välgång"
"
Kärlek enligt SAOL
Enligt Svenska Akademiens ordbok betyder kärlek: "En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet"
"Words of wisdom from me and SAOL ;)
Frustrerande
Vad jag trodde skulle bli en tillfällig lagning blev en permanent men det berättade hon inte. Konstigt tyckte jag eftersom hon inte borrat bort den karies som legat under förra lagningen som skulle göra efter min antibiotikakur som las på tanden förra gången. Hon sa att den var borta.
Nu: Tandvärk.
Har jag sagt att jag bara varit hos dåliga tandläkare förutom förra gången? Jepp. Återigen bevisat.
Tydligen så ska jag ha tandvärk livet ut för att "det kan vara så". Jag ska boka tid hos han som jag inte vet namnet på. Lite krav måste man väl ändå få ha när det gäller ens tänder, det utgör ju faktiskt ett problem när man inte kan andas ute i kyla utan att det ska ge smärta i tanden. Eller ens äta och dricka vilket ju sker rätt frekvent så att säga. Eller bara att finnas. Tandläkare vid namn Pia J ska ni inte boka tid hos om ni går på Stenbergska. Säkert en jättetrevlig människa men inte en bra tandläkare.
Ambivalent
Hon skall även läsa till civilekonom, hon har verkligen kickat igång för framtiden :) men så kände jag sådär spontant, fan jag vill ju också! Men så kom jag på att näe, jag har ju allt redan. Jag flyttar till hus om mindre än en månad, jag har ett härligt jobb med fantastiska arbetskamrater, jag har hittat en utbildning som är allt jag är intresserad av. Ett intresse som aldrig försvunnit.
Jag har redan provat på att bo i en större stad, över 100 mil från familj och vänner. Det var ingen hit, för mig.
Skillnaden mellan orterna? Faktiskt ingen förutom att det är jäkla mycket drygare att impulsdra någonstans i en större stad. Det är dyrare att bo, färdas och stressnivån lägger sig på en högre nivå.
Jag glömmer lätt sånt när andra hittar nya vägar i sina liv, plötsligt blir andras gräs mycket grönare. Jag funderar mycket och ofta över alla möjligheter och alternativ och det känns bra såhär.
En liten reminder om hur bra jag har det. Dock så ska jag gladeligen hälsa på :)
Har även tripp till stockholm och upplands väsby på att göra listan.
Nu har jag helg och vad lämpar sig väl bäst då om inte att bli sjuk.
Träningen igår gjorde sitt.
Som sirap
Segt är vad det går, mitt internet.
Jag jobbar i helgen. Ikväll bestämde jag mig för att vi skulle ha fredagsmys på jobbet så jag haffade en kandelaber och brände på. Fullt ös tills 21.15 när det var dags för rapport.
Kandelabrar ska jag ha i huset. Julemys så det står härliga till men alldeles lagomt i barnfri höjd. Ljusslingor på bron och ljusnät i trädgårn på något av träden. Det blir mysigt.
Pepparkaksbak och lussebullsbak till jul. Knäck och olika kolor. Kanske vi slår på stort och får in en vedspis lagom till julafton. Det vore nåt det..Som alltid vill jag ha allting gjort redan innan tanken kommit till. Just köket i alla fall.
Jag har ju målat upp en bild av hur jag vill ha det, alldeles underbart, varmt och ombonad.
Mysbelysning, sköna sittplatser och ljuvliga gardiner jag ska sy..
Sitta på morgonen med varm choklad framför vedspisen och bara njuta av livet.
Känna lite på det där inre lugnet som jag sällan lyckas nå.
Krav
Imorgon är det modevisning som sagt så hela dagen blir i princip fullbokad då jag slutar 14.45 hämtar Naima senast 15.15 och är hemma kanske 15.40. Klockan 16 ska vi vara på Filadelfia, ombytta och klara för genomgång. Modevisningen börjar 19 och jag behöver egentligen fixa massor innan det kommer folk som ska titta på lägenheten. Jajja, ibland räcker dygnet inte till.
Jag behöver en bil, jepp det är mycket på vill ha-listan och det är väl inte riktigt rimligt.
Skulle haft en liten skruttig bil, i princip helt värdelös men funktionell. Den rullar dit jag ska mao.
Får spana.
På agendan
Döm om min förvåning när jag ser grannen som sitter och väntar glatt på att få borra i min tand haha. Jag vet inte vad han heter och visste inte ens att han var tandläkare men arab är han i alla fall. Namnet kan jag ta reda på sen för han är den bästa tandläkaren jag någonsin haft!!!!!!!!!!!!!!!
Galet vad en bra tandläkare kan göra med tandläkarskräck - bortblåst. Fick testa tanden och tänderna bredvid med någon strömgrej för att se om nerverna var Ok. Röntgen av alla tänder, onda tanden och rotbild. Det har aldrig skett förr. Fick salva för att inte behöva känna nålstick vid bedövning (trots att jag eg. tycker det går rätt så bra). Två olika borrar för att underlätta då bedövningen var jättesvår att få till när förra tandläkaren gjort ett skitdåligt jobb (karies under lagning mm). Han berättade exakt vad de gjorde, varför man kunde känna ilningar etc. Berättade om röntgenbilderna och var nerverna sitter etc. Fick antibiotika på tanden innan den tillfälliga lagningen (för att tanden ev. kan bilda ny tand just på stället och sedan skydda nerven ifall det är inflammation.)
Så summa summarum - Trots att bedövningen inte hjälpte fullt ut så var det helt klart ett tandläkarbesök som jag lägger på plussidan. Jag kommer aldrig mer behöva byta tandläkare.
Nu vet ni min tandstatus ;) kanske inte något ni lägger på minnet men har man ångest inför tandläkarbesök så ska man definitivt kräva att få träffa denna tandläkare. Måste ta reda på namnet.
En sur en!!
S U R S T R Ö M M I N G.
Japp, så har jag tagit ett steg till mot "vuxenheten" och lika snabbt ett steg tillbaka. Jag smakade surströmming.
Gjorde precis som man skulle, en sk. klämma och gick verkligen in för det!
Bävade ett tag och tog en bit. That's it. No more sourfish for Cecilia.
Det var inte gott men måhända att det berodde på att lukten tog över allt annat. I och för sig så gillar jag inte rå fisk, allra minst en jäst sådan aka. rutten.
Tog istället igen en förlorad måltid på vägen hem, efter ett stopp i den nya inredningsbutiken Elmas (så fina saker!!). Vi åt ute och jag käkade som nästan alltid falafel, man har inte ätit riktig falafel så länge den inte är gjord av en arab. Fick käket gratis också och det tackar man inte nej till :)
Nu njuter jag av en helt ledig helg, har hittills jobbat till och från tre helger i rad så nu har omgivningen satt P för mer än schemalagda sådana!
Imorgon blir det en dejt med Camilla som snart flyger till varmare breddgrader och utforskar sydamerika. Så synd om henne vaaa... ;)
Laters
Märkligt
Jag brukar ofta tänka på livet och döden, att uppskatta de små sakerna. Att vara tacksam över det lilla. Det är viktigt men ibland tar vardagen över och man glömmer. Ännu en gång har jag blivit medveten om att livet är tidsbegränsat Utan att vara direkt känslomässigt involverad så lämnar vart liv efter sig ett tomrum. Det är ofrånkomligt.
Har aldrig varit rädd eller känt obehag vid avsked, för det är ju en sådan naturlig del av vårt liv. Hela vår existens består ju av en början och ett slut. Själva döden däremot har skrämt mig till vanvett. Som ju faktiskt också som begrepp är en väldigt närvarande del i vår tillvaro.
Kan tänkas att jag låter underlig nu men avlidna människor är vackra. Släta och fina, varena rynka har slätats ut. Visst är det vackert med rynkor också, alla linjer som har sin historia. Kanske är det så att när livet upphört så upphör ju också dess bekymmer. Avslappnat och lugnt. Kanske är det också en hint om vart vi är på väg.. till någon plats där vi slipper plågor och sorg. Jag vill gärna tro det.
Jag tror också att vi inte slutar finnas för att vår kropp har sagt farväl. Vi är ju så mycket mer än bara vårt skal, eller hur? Nog vore det väl märkligt om man kan omvandla energi på så många olika sätt men vår alla närmsta källa, vår egen energi, vår själ, bara skulle slukas av intet. Det om något vore märkligt.
På banan igen!
Nu är jag back in cyberspace! Under tiden ni fått lida av min frånvaro så har jag avverkat två böcker (det är ungefär vad jag avverkar på 5år annars), sett på Astrid Lindgrens filmer och en hel del annat men nu har svarta hålet aka. internet tagit över vardagen igen och jag har fallit dit. PLADASK!
Sörj mig ej nära och kära vi ses när min nya rosa bubbelgumsdator har kraschat!!
Nej, nu har jag inte tid att sitta här, jag måste uppdatera mig. Jag har verkligen haft noll koll på vad som händer i världen.
Ses när vi ses!
Idag
Det känns otroligt bra!
Ett steg närmare framtiden :)
Nästa vecka är nog veckan som blir minnesvärd. Då de stora stegen tas.
Har varit på läkemedelsutbildning idag, intressant men när man jobbar i vården och är van att röra sig så är det svårt att sitta still! Förstår inte hur man orkade sitta i skolbänken utan att slumra till!?
Vidare till ett annat möte och där slet jag åt mig en kaffe och sedan en espresso så nog vore det underligt om jag inte håller mig pigg och alert fram tills ikväll :D Jag kände mig riktigt trött och seg nu på em. men nu har energin åter infunnit sig. Det blir espressoshopping sen.
Nu ska jag bocka av lite till på listan.
Adios amigos!
Ämnet jag helst inte pratar om
Smygrasism är väl snäppet värre ändå. Det förekommer nämligen överallt, även hos folk jag känner. Jag tror inte att de själva är medvetna om det eller så är de det men bryr sig bara inte.
Först och främst, den som äger mitt hjärta.
Mitt barn. Min dotter.
Två ursprung.
Sverige - Irak.
Är hon mindre värd enligt vissa
- för att hon råkar ha ursprung från en annan del av världen också?
- för att hon råkar ha vacker hy med pigment många skulle drömma om?
- för att hennes ögon är svartare än den svartaste natt och alldeles underbara?
- för att hennes hår är mörkt?
Är det där problemet ligger?
Eller är det om man råkar ha det utseendet och ta del av sin andra kultur eller religion?
Jag som trodde att Sverige var lika med D E M O K R A T I ? ? ?
Kanske har jag fel.
Demokratin kanske är selektiv? Så länge du anpassar dig efter normen kan demokrati tillämpas.
Men Gud nåde dig om du avviker från det "normala", det så kallade "svenska levnadssättet".
När har man gått över gränsen? Är det att äta mat som inte hör till den svenska husmanskosten? Är det att lyssna på musik som inte kommer från Sverige? Är det att köpa kläder som inte är svenska? Är det att prata ett annat språk? Eller har det bara att göra med religion? Är det religionen som är problemet? News for you, de flesta svenskar kan skrivas upp på listan.
Visste ni att kristna, judar och muslimer tillhör bokens folk och att det är fredliga religioner? men att de ibland missbrukas av sjuka människors syften att få som de vill.
Har ni märkt att så fort en kristen gör något hemskt så ses fortfarande inte hela svenska folket som ansvariga för dennes handlingar. Har ni också märkt att så fort en muslim gör något hemskt så är alla "blattar" (nysvenskar/svenskar födda i Sverige men med ursprung från andra delar av världen, kanske också Naima räknas hit?) lika hemska. Där är det stor skillnad. En etnisk svensk person står E N S A M tillsvars för sina onda handlingar men en icke etnisk svensk person bidrar till att alla icke etniska svenskar får K O L L E K T I V B E S T R A F F N I N G.
Noterat skillnaden? Är detta rätt?
Är det också rätt att smutskasta människor som kulturberikat vårt Sverige för att de inte får jobb? För att de inte kan svenska? För att vissa lever på socialbidrag?
Kritisera istället en regering som inte har en fungerande integrationspolitik. Kritisera dem för att samla alla med annan härkomst på ett och samma ställe. För att de inte välkomnas i vårt Sverige mer än att de dumpas bland betong och inga åtgärder vidtas. Är det konstigt att människor är bittra? Är det konstigt att det leder till problem när många lever på existensminimum och kämpar för att få jobb men inte får det pga. ett namn som inte klingar svenskt, trots att många är civilingenjörer/läkare/advokater i sina forna hemländer. Är det konstigt att de känner sig utanför och inte lär sig svenska när de inte får träffa svenskar för att de bor i områden där inga svenskar bor.
Det är skillnad på integration och assimilering. Att integrera personer är att låta dem bli en del av vårt svenska samhälle. Lära sig svenska. Träffa svenskar. Få jobba och känna sig behövda.
Integration är inte att glömma sitt förflutna. Det är inte att glömma sitt ursprung. Det är inte att förneka sin religion. Och inte heller att sluta tala ett språk som hela ens familj talar.
Det är assimilering. Att assimileras är att förneka var du kommer ifrån. Blunda för den du var och bli som en i normen dvs. en Sven Svensson som äter sill och pölsa, rotmos och dricker ev. en nubbe på midsommar. Att fira jul, inte vara religiös, inte klä sig på ett utmärkande sätt etc. Jag tror att ni hajar vad det är. Annars får ni fråga.
Jag har inte fått med allt jag vill säga men med risk för att bli långrandig och ni uttråkade så avslutar jag här med att säga.
Bevara Sverige mångkulturellt.
Fullspäckat
Bakade även en Sverigekaka, så mumsigt god den var då!
Väl hemma var det bara att ta tag i städ. Hittade tv-kontrollen som varit borta i flera dagar. Det kanske inte ens var Naima som gömt undan den utan en virrig mor...Dammsög som om det gällde livet. Kastat lite skräp och renbäddat mm. Jag hade nöjt mig med att röja undan disken bara men den väntar fortfarande :)
Varit på mitt första föräldramöte på Naimas dagis. Det tog 30min sen var det slut. Snopet men så kanske det brukar vara.
Nu ska jag läsa en ny tidning och äta marabou. För att jag vill.
Framtid
Välkommen säger jag, med en skvätt salta tårar och en bunke hopplöshet.
Nu vet jag
Har aldrig gillat tatueringar men det är kanske också för att jag aldrig hittat eller letat efter någon.
Nu ska jag ha den som mål, som belöning låter knäppt men som ett mål. När jag gjort några ordentliga kliv så ska jag ha den. Egentligen är det två som hör ihop och byggs ihop. För att de är hör ihop helt enkelt.
När jag nått målet. Då är jag stolt.
