Träffade på en vän på vägen hem. Hon flyttar snart till Umeå, första december för att vara exakt. Superkul!
Hon skall även läsa till civilekonom, hon har verkligen kickat igång för framtiden :) men så kände jag sådär spontant, fan jag vill ju också! Men så kom jag på att näe, jag har ju allt redan. Jag flyttar till hus om mindre än en månad, jag har ett härligt jobb med fantastiska arbetskamrater, jag har hittat en utbildning som är allt jag är intresserad av. Ett intresse som aldrig försvunnit.
Jag har redan provat på att bo i en större stad, över 100 mil från familj och vänner. Det var ingen hit, för mig.
Skillnaden mellan orterna? Faktiskt ingen förutom att det är jäkla mycket drygare att impulsdra någonstans i en större stad. Det är dyrare att bo, färdas och stressnivån lägger sig på en högre nivå.
Jag glömmer lätt sånt när andra hittar nya vägar i sina liv, plötsligt blir andras gräs mycket grönare. Jag funderar mycket och ofta över alla möjligheter och alternativ och det känns bra såhär.
En liten reminder om hur bra jag har det. Dock så ska jag gladeligen hälsa på :)
Har även tripp till stockholm och upplands väsby på att göra listan.

Nu har jag helg och vad lämpar sig väl bäst då om inte att bli sjuk.
Träningen igår gjorde sitt.