och likaså
Jag har helg nu, en välbehövd sådan.
Trots att jag alltid har trevligt på jobbet så känns helgen efterlängtad. Mest för att jag behöver återhämtning.
Har för en stund sedan avnjutit en arabisk linssoppa och chapati till kvällsmat. Nej, riktigt såhär matigt brukar jag inte äta på kvällen mest bara fika. Ikväll var jag ambitiös.
Chapati
Har sett lite debatt, politiker emellan givetvis (vad annars är det på dumburken?). Intressant som vanligt men jag blir faktiskt ganska stressad. Alliansens ideologi är under all kritik.
Åtminstone för mig som både är småbarnsförälder och låginkomsttagare.
Kan inte ens säga att jag är medelklass, snarare kvalificerad arbetarklass men också någon som bryr sig om sina medmänniskor, de som har det som mig eller sämre. De som är sjuka, de som är gamla, de som bryr sig om miljön och de som inte forcerar människor ut i arbetslivet när de går på cellgifter, har cancer, ms, sörjer sitt barn eller är sjuka på andra sätt när de faktiskt behöver lägga sin tid på att orka leva vidare, kämpa, förhoppningsvis bli friska och SEDAN få jobba. Jobba är ju inte det viktigaste, att kunna leva och få ha livsglädje är det. Vem vill inte kunna jobba när de har möjlighet? Jobba när de själva kan göra sitt bästa och inte gråta sig igenom sina arbetsuppgifter för att en idiotregering låter dem utförsäkras för att regeringen har en "positiv" syn på människan. Dvs. ALLA kan jobba, frågan är bara Hur mycket. Risken är då istället att en rehabilitering tar betydligt längre tid än vad den annars skulle ha gjort. Just för att varken kroppen eller själen tillåts läka i sin takt. Det finns inga mallar att gå efter just för den och den sjukdomen. Symtom visar sig olika och faser bearbetas olika lång tid. Vart är empatin någonstans???? Är det bara statistik som räknas? Just nu är den ändå rakt i botten trots alla straff de sjuka fått ta. Så vem har tjänat på det? INGEN. Men ta bort a-kassan också och privatisera gärna sjukvården så ni rika kan gotta er i de finaste läkemedlen, slingra er mellan köer för att kontot är fett.
De som har det bättre är lyckligt lottade och behöver inte min kämparglöd. Ni klarar er bra som det är men tänk på de som inte har samma möjligheter som er. De som faktiskt kämpar sig genom dagarna, vänder på slantarna och knappt har mat månaden ut. Medan de rika kan slänga ut 10000kr på en väska så är det vad andra har ut i lön, netto.
Nä, det skulle inte bli ett inlägg om politik.
Jag skulle berätta att jag snart ska ta ett bad med himalayasalt och väteperoxid.
Mer om det en annan gång.
Ta in.Reflektera.Agera.
BMI
Att gå upp i vikt. Det är också ett av mina problem. Herregud människa, sluta klaga! ;P
Ja, men klaga får jag för jag är på väg att göra något åt det! Jag är faktiskt riktigt taggad nu..yeeey.
Man kommer till en punkt när man känner att enough is enough.
Det är inte allt för ofta som man tas på allvar när man säger att man vill gå upp i vikt.
"Åh, du kan få ta några av mina kg"
"Men ge dig, jag önskar jag var så smal!"
"Om det är någon som ska ändra vikten så är det jag, jag måste gå ner!"
Jag vet att när man går efter BMI så stämmer det inte alltid. (tex. vid mycket muskler)
"Kraftig benstomme" etc. ;) som många väljer att dra till med.
Men vad har jag? Tunn benstomme?
Äh, jag väger för lite helt enkelt och anses enligt WHO som underviktig.
3.84 kg som minst måste jag gå upp och tro mig när jag säger att det är sjuuuuuuuukt svårt!!!
Nytt liv.
Jag är i sån obalans att jag nästan börjat undra om jag kommer få den tillbaka över huvudtaget.
Imorgonbitti skall jag droppa mig in på v-centralen och stickas i armen. Därefter har jag ett annat ärende.
The cure is on.
Jag har just överdoserat mitt intag av socker och imorgon blir det ett nytt liv för Cecilia.
Inget socker.
Inget vitt bröd.
Dricka betydligt mycket mer vatten.
Frukt och grönsaker skall förtäras regelbundet.
Motionera/träna.
Regelbundna sovtider.
INGA halvfabrikat.
Det är egentligen inte så konstigt att man kan komma i obalans med tanke på hur himla mycket skit man får i sig dagligen. Helt ärligt vem har någon som helst aning om alla E-nummer som står på förpackningarna man köper? Säg mig VEM?? Östersjön är fylld med antidepressivum, p-piller, antibiotika mm. Det stannar ju inte bara i Östersjön heller.
Ex. Hudkrämer som ju faktiskt läggs på kroppens största organ - huden. En jäkla massa gifter som människor inte tänker på. Ok, jag kommer och tänker inte kunna bli så strikt att jag går au natural liksom och odlar eget eller så men karaktär det har jag och så mycket jag bara kan ska jag försöka styra hälsan i rätt riktning.
Närproducerat och ekologiskt.
Så naturligt som möjligt.
Kanske låter jag helt galet hysterisk men det är jag inte.
Jag har kört mitt motto "lagom är bäst" men framöver blir det detox.
Bli min motivations och träningskompis? ;D
En av alla mina funderingar
Med skurkäppen i högsta hugg så ploppade det upp en frågeställning.
Varför är inte barnbidrag inkomstbaserade, liksom alla andra sk. bidrag är?
Varför skall Herr Backslick Östermalm Carl som redan har det fett i plånkan ha en 1000-lapp att sätta på sparkontot åt sitt barn när han lika gärna kan dra den pengen från sin lön där det förmodligen knappt märks av.
Om de behöver spara huvudtaget dvs.
Det är statliga pengar och med det menas att det är svenska folket som betalar skatt till rikmasen i silverskedslyan. Visst de betalar också skatt men det känns ju ändå som att pengarna kan komma till nytta i någon annans, mindre ekonomiskt lyckligt lottad stretares kassa. Pjuh vilken mening det där blev (!)
You feel me?
Om man inte
Jag har hittat mitt mirakel i den receptfria medicindjungeln. Det var enklare än vad jag trodde men med ett rätt långvarigt och energikrävande sjukdomsförlopp så kan man tycka att hjälp bör finnas till hands när man ber om det. En månad har jag varit sjuk och de tror att jag ringer i onödan? Alla är inte hypokondriker och ingen vill väl hänga på sjukhus/vårdcentraler mer än nödvändigt. Så himla roligt är det inte.
Kräks på läkare och sköterskor, vårdpersonal öht. som bara nonchalerar sina medmänniskors problem!
Något uttjatat men "man ska vara frisk för att orka vara sjuk" you reckon?
Vissa är verkligen för länge på samma arbetsplats. Cyniska paddor.
Ingen stjärna för Stenbergska idag.
Våga vägra!
Alla är/har väl varit så mer eller mindre, mänskligt att fela men jag tycker att fler bör komma till insikt.
Det intresserar mig nämligen inte att vara en sådan person eller umgås med dem så varför hålla fast vid ett sånt beteende?
Jag mår dåligt av att dras med negativ-ism så när man uppmärksammar sina brister, ta itu med dem och förvalta din kunskap om dig själv på ett givande sätt. Att vara som ovan äter upp dig, det matar inte din självkänsla, en försvarsmekanism som inte håller i längden helt enkelt.
Det fyller på ditt ego, och snart så är du inget annat än en arrogant, nonchalant och egoistiskt människa, som förmodligen känner sig ganska ensam.
Kom igen people, känner ni inte själva hur osäkerheten lyser igenom!?
Kanske reflekterar folk alltför sällan över hur de beter sig, jag vet inte.
Jag är dock så otroligt trött på personer som aldrig kan glädjas åt andras lycka.
Exempelvis: Ja, det var ju kul för dem men det blir ju kul att se hur det går sen..
Kommer inte på något bra exempel men jag antar att ni hajar poängen.
Det är som att om någon lyckas så har den tagit en bit av din lycka som du "förtjänat" bättre. Det är ju faktiskt så att alla har (med rätta omständigheter) möjlighet att känna, låt oss dra till med 100% lycka och att ta sig framåt i livet. Det är inte så att du har förlorat din chans bara för att någon annan hunnit före.
Våga vägra offerkoftor!!!
De är inte och kommer aldrig att hamna på innelistan!
Riktigt tacky.
Omtanke
..det gäller att bry sig om varandra. Att stå upp för någon när den behandlas fel och försummas. Då måste man sätta ner foten och visa vart gränsen går. Att däremot blunda för problemen och att fortsätta sitt eget liv i godan ro utan att ta tag i problemen och agera i tid vore att acceptera missförhållanden. Vill jag vara en sådan person? Svart är givet. NEJ.
Idag har jag gjort något väldigt bra, något som jag skulle ha gjort för ett år sedan i en annan situation om än väldigt lik.
Jag gör inte om det misstaget.
Kan hända att ni förstår vad jag skriver om, eller så gör ni inte det.
Tänker dock inte vara mer ingående än såhär.
Ville bara påminna er om att Ni, Du måste agera när du ser att någon inte mår bra.
Du har faktiskt inga ursäkter.
Blunda och låt det fortgå = Acceptans.
Det är ju faktiskt inte konstigt att världen ser ut som den gör, att många är bittra, får sina liv förstörda, när så många väljer att se bort när problemen hopar sig.
Ta in.
Reflektera.
Agera.
Uppsägning
Härmed säger jag upp mig som vuxen. Jag har bestämt mig för att jag bara vill ta det ansvar som passar en åttaåring. Jag vill gå på McDonald's och tro att det är en trestjärnig Michelin-restaurant. Jag vill tycka att M&M är bättre än pengar, eftersom man kan äta dem.
Jag vill springa barfota i mjukt gräs, smutsa ner byxorna, ligga under ett stort träd och ha en saftkiosk tillsammans med mina vänner en varm sommardag.
Jag vill ha regnställ och gummistövlar och få plaska i pölarna. Jag vill att mamma gör goda mackor och varm choklad. Jag vill tillbaka till den tid då livet var enkelt. När allt jag kunde något om var färger, multiplikationstabellen och barnsånger.
Och ingenting bekymrade mig, för allt jag visste att jag inte visste, brydde jag mig inte om. Allt jag visste var att vara lycklig för att jag inte kände till de bekymmer jag skulle bekymra mig för.
Jag vill tro att världen är rättvis och att alla är ärliga och snälla. Jag vill tro att allt är möjligt. Jag vill ha möjligheten att bli överväldigad av de små sakerna och händelserna igen. Jag vill leva enkelt igen.
Jag vill inte att min dag skall bestå av datatrassel, berg av pappersarbete och dåliga nyheter. Jag vill inte tänka på att få lönen att räcka en hel månad, jag vill slippa läkarräkningar, skvaller och att mista människor jag tycker om.
Jag vill tro på betydelsen av en kram, ett vänligt ord, sann rättvisa, fred, drömmar, och jag vill göra änglar i snön igen. Så här är mina kreditkort, mina bilnycklar, mina räkningar och min pensionsförsäkring. Härmed drar jag mig officiellt tillbaka som vuxen!
Vill du diskutera detta får du fånga mig först - Kull! Vi ses i sandlådan.
Något jag inte riktigt..
Jaja..ni förstår vart jag vill komma.
Tycker det är konstigt men samtidigt så kände jag mig en aning gråtmild när jag fann bloggen och tyckte det var så fint att Han tog hand om sitt barn. Något som egentligen borde vara alldeles givet och precis lika underbart som en mammas omsorg och kärlek till sitt barn.
Terapiarbete
Igår var vi hos Kusin J. Jag, syrran och A-Ks ena son.
Vi pratade bland annat om vikten av att våga skratta mitt i allt elände. Att man måste få tillåta sig själv att faktiskt vara glad och må ok trots att livet inte blivit som man hade önskat. För hur ska man annars orka?
Jag menar, det går ju inte att få någon kraft och ork om man inte får känna glädje och ha ljusa stunder mitt i mörkret.
Min kusin berättade om när hennes mamma (min moster, som också gått bort) och A-K tänkte klä upp sig och ha paljettklänningar och dansa till en speciell låt de hade som de brukade sjunga och lyssna på. De gjorde aldrig det men det är så jag ser dom nu, dansandes tillsammans i superläckra paljettklänningar, tillsammans, två mycket goda vänner som återförenats efter 8år. Glada och lyckliga. Friska. Den tanken känns bra men det hade gärna fått vara här. Hur kul hade inte det varit?
Jag har sysselsatt mig idag, mer eller mindre hela dagen.
Det är verkligen ett terapiarbete. Eller kanske snarare bortkopplande av tankar.
Jag tänker ingenting alls. Jag bara syr. Alla har vi nog våra egna sätt att stänga av ibland.
När orden inte räcker till
Världen miste en ängel idag.
Anna-Karin, vila i frid..
En dikt som får en att se bortom detta.
Döden betyder ingenting
Jag har bara dragit mig tillbaka till ett annat rum
Jag är jag & du är du
Allt det vi var för varandra det är vi fortfarande
Nämn mig vid mitt vanliga, familjära namn
Tala till mig på samma sätt som du alltid brukade
Ändra inte ditt tonfall
Håll sorgen borta från din röst
Skratta tillsammans med mig
Som vi alltid brukade skratta åt vardagens småting
Var med mig, le med mig, tänk på mig, bed för mig
Låt mitt namn fortsätta vara en del av din vardag
Livet betyder detsamma
Ingenting har skett som förändrar det
Livet går vidare för att det måste gå vidare
Döden är ju ändå bara ett tillfälligt avbrott i vår gemenskap
Varför skulle du sluta att tänka på mig,
För att du inte längre kan se mig?
Jag väntar på dig för en kort stund
Alldeles i närheten
Allt är bra
/Henry Scott Holland
Tänk gärna på bröstcancerfonden:
PlusGiro: 90 05 91-9 eller Bankgiro: 900 5919.
Payback's a bitch SJ!
Men man har bara sig själv att skylla när man väljer att åka tåg när Sverige har vinter.
Tåget ner var försenat, vilket resulterade i att Linköpingståget missades. Fick ett annat.
Dagen hem var det "snökaos" i Linköping, bussar ur trafik..hajade dock inte grejen..men så är man norrlänning också. Sanda vägarna, tuta och kör friskt humör.
Tåget till sthlm var sent. Missade nattåget med en kvart då lkpgtåget snott marginalen och barnfamiljerna som slöade med den ENDA hissen på perrongen. Anywho.
Fick välja att åka kvällen efter eller tåg till sundsvall kring midnatt. Valde midnatt. Tåget var sent, hoppade av vid 06.30 (eg. 04.00) i sundsvall. ingen värme i vagnen eller i kupén. Idioten till konduktör sade: Ni skulle ha tryckt på termostaten i TAKET! Skojar du gubbe!?? Sen när behövdes manual för att veta hur man ska överleva på ett tåg som bäst?
Okey, tydligen var det jävligt uppenbart och självklart. Han hade ingen ursäkt, de hade glömt att sätta igång värmen helt enkelt. Det skulle iaf stå två taxibilar eller en buss och vänta på oss. En buss var full sen fanns ingen mer skjuts. De ringde taxi men snubben drog och vi fick i sista sek. en taxibil innan långsamma bussen skulle komma och vi åkte heeeela vägen hem till Lycksele från Sundsvall i taxi 6000 sköna riksdaler gick notan på och det bästa av allt är att SJ betalar. Payback's a bitch SJ!
Godnatt. I'm jetlagged.
Söderlandet
Vi är i Linköping och spelar Buzz.
Återkommer om några dagar.
Tjing
Ett barn som
Ett barn som kritiseras lär sig att fördöma
Ett barn som hånas lär sig blyghet
Ett barn som utsätts för ironi får dåligt samvete
Men ett barn som får uppmuntran lär sig förtroende
Ett barn som får beröm lär sig att uppskatta
Ett barn som får uppleva rent spel lär sig rättvisa
Ett barn som får känna vänskap lär sig vänlighet
Ett barn som får uppleva trygghet lär sig tilltro
Ett barn som blir omtyckt och kramat lär sig att känna kärlek i världen
Författad av Dorothy Law Holte
- funnet på vykort från BRIS (tel 0200 - 230 230)
Dagens ord
Etnocentrism, ett uttryck formulerat av William Graham Sumner, innebär att egna etniska gruppen är alltings centrum och måttstock. Man betraktar världen utifrån sin egen plats, vilket betyder att andra kanske inte delar ens åsikt och dömer utifrån egna positioner. Det ses ofta som ett resultat av bristande kunskapinformation.
Det är viktigt att inte se bara som något oskyldigt resultat av okunskap, utan det viktigt att se hur etnocentrism upprätthåller rasism.[1]
Alla grupper och nationer har etnocentriska inslag på så vis att de betraktar resten av omvärlden utifrån egen position. Västvärldens och Europas etnocentrism går under namnet eurocentrism[1]. Eurocentrism är speciellt debatterat, eftersom mycket kunskap och produkter konsumeras av och produceras av västvärlden. Västvärlden har stort inflytande över kunskapsproduktionen och speciellt mycket genom bilar.
Uttrycket Etnocentrism kan även ses i ett brett perspektiv, det vill säga att man utgår från sin egen föreställningsvärld som inte nödvändigtvis har att göra med etnicitet.
wikipedia
REFLEKTERA GÄRNA, ISTÄLLET FÖR ATT BARA SKITA I DET OCH TÄNKA ATT DET INTE ANGÅR MIG.
