Först svar till Tine: Jackan är jättevarm och då har jag vistats ute i nästan -20 utan att ha behövt massvis med tröjor under! Den är värd alla kronor.

---

Min första kärlek. Erik hette han. Vi skrev kärleksbrev i skolan som delades ut på fredagarna. Jag väntade spänt på att få se vad som stod. Två brev har jag kvar, ett ljusrosa brev och ett brev med ett hjärta på som han hade klistrat fast en sån där ring i som man får i en automat för en femma. Jag skulle bara få den om jag inte gjorde slut. Det gjorde jag inte heller. I si så där tre år hängde vi med varandra. En jul låg ett paket och väntade på mig hemma hos mamma från Erik. Själv var jag 140 mil söderut, i skåneland. Jag fick ett halsband med ett hjärta på, även det har jag kvar. Fördelen med att vara ihop en evighet när man var liten var att man visste vem man skulle dansa med på alla discon från andra klass till femte, slippa stå i ett hörn och vänta på att bli uppbjuden. Vi var ett gäng som bestod av mina bästa vänner och deras pojkvänner. De bytte lite då och då, främst på discon så ibland kände jag mig tråkig som aldrig gjorde som de. Jag frågade då chans på en annan Erik och fick nobben. Skönt tyckte jag men så fick jag nobben av gamla Erik också, det sved.
Man lär sig av sina misstag, man kan inte äta kakan och ha den kvar ;) Jag och Erik har idag inget otalt med varandra och hörs ibland på sms.