Idag blev jag husägare på riktigt. På papper.
Nu har jag ett stort ansvar precis intill mitt största ansvar, Naima.
Dom två kombinerar vi, för dom hör ihop, långt ifrån av samma värde men ändå.

Det är ju för Naima jag gjort allt detta, för att hon ska ha ett riktigt hem.
Ett hem där det doftar nybakta bullar som mamma Cecilia passat på att baka medan hon leker utanför i snön. Ett hem där vi får klä vår första julgran tillsammans. Ett hem där hon får tassa ner från övervåningen i nattlinne och tjocksockar och öppna sin första julklapp och dricka varm choklad i köket medan det fortfarande är mörkt ute. För det är sådana mornar jag tänker sträva efter. Varje ny dag ska kännas välkommen och varje natt ska vara fylld av lugn och sköna drömmar.
Jag tror inte att ni kan förstå hur lycklig jag känner mig nu.


Naima får ett hem som är bestående. Där hon kan dumpa skolväskan i hallen och bara kasta sig i soffan efter en lång dag i skolan. En frizon. Ett hem som hon kan komma till när hon är 19 bast och just poppat runt i en minibuss i hela Sverige men enough is enough, för hemma är ändå alltid bäst. Där sparkar hon av sig sina grusiga sneakers, gör en smörgås i det ombonade och hemtrevliga köket där varje detalj valts med omsorg och bär med sig sina minnen. På dörrkarmen i hennes rum är det markerat när hon mätte 123,4 cm över havet.

Ni hajar.

Denna text hade vi i mitt barndomshem i köket.
Små, små ord af kärlek
sagda hvarje dag.
Sprida öfver hemmet
Solsken och behag.

ja, det är mycket av den varan just nu. Jag har drömt om Petra två gånger inatt/idag.
Deras lille gosse har nu anlänt så det ska bli spännande att få träffa lilla knytet :)

Idag har vi, jag och kusin J och Miriam med sin gobit Aron och Naima då förstås varit på stan och småshoppat lite.
Hittade några böcker på rean, 60 kr för tre stora böcker. Köpte såklart också Mia Skäringers bok för 59kr. Den sträckläses nog ikväll :) Var inne på Stikka och hittade lite fina saker. Jag ska dit igen.

Fikade på Duvan och sprang efter Naima som föll från små barnstolar titt som tätt. De var helt klart inte så barnvänliga :) Tur att hon är härdad lilla donnan. Aron tog mod till sig och badade i bollhavet, Naima var däremot lite avvaktande fram tills Aron tog sig ett dopp! Det såg härligt ut så jag chillade lite bland bollarna jag med..men mest för att få lite färgglada kort på de små :)

Ikväll har jag spånat och spanat, det är inte bara en kategori ska till utan flera.
Jag har en klar bild av hur jag vill ha det. Väldigt klar men samtidigt så många val så man blir lätt osäker ändå.

Något jag inte är så hemlighetsfull med är mitt hår.
What the frack ska jag göra med det? Jag är öppen för förändring. Jag ändrar mig fort så därav mitt stora behov av att få förnyas, ännu en gång.


Gravid på korthåriga bilden (tydligen kan man få infall av förändring under en grav. som man senare ångrar. Ooh jaaa!!!!)
Däremellan och innan har jag haft väldigt mycket blonda/guldiga slingor eller jättejättelåååångt mörkt hår.

Just nu funderar jag på den här färgen men frisyr då???

..ibland blir man sjuk och det är precis vad jag är nu. Igårkväll fick jag såna äckliga rysningar och sov med både mjukisbyxor, långärmat och fleecetröja samt täcke då. Kallt ändå.

Idag hade vi en läkemedelsutbildning, tror ni att jag klarade av att hålla mig vaken? Nej. Ibland kanske man helt enkelt ska inse sina begränsningar och min var/är helt klart sängläge. 38.5 får hoppas det stannar där, mådde dåligt redan vid 37!!

Får se vad kroppen säger imorgonbitti. Jobb eller inte jobb.
Naima verkar småunderlig också så det kanske är något på G..:(

Något som en söt liten tant sa till mig igår

"Du ska aldrig låta dig luras av den som är dum mot dig." 

och det är ju så sant!

Imorgon blir det än en gång ett besök hos farbror doktorn.
Tror aldrig jag varit så mycket i landstingets händer som nu!
Förhoppningsvis blir det lite klarhet i mitt mående.
Hela jag är nog i obalans.
Det är min teori.
Sen vad man gör åt det är en annan femma.
Tjing.

bild från buycostumes.com

Ett år har gått sen Naima föddes.
Otroligt mycket har hänt sen dess.
Hon är mitt mirakel.


Kärlek!

Jag har så mycket att göra nu mer att jag sällan hinner sitta framför datorn men nu tog jag mig i kragen och ska plita ner några rader.

På tisdag ska jag klippa mig! Det är väldigt länge sen sist. Det var när jag väntade Naimis som jag fick ett il och tog bort mitt svall. Nu har det vuxit ganska långt och jag har hittat en frisyr som jag fått OK på av i alla fall tre pers :) Ska dessutom färga och slinga. Det har jag aldrig gjort hos en frisör tidigare..Lär ju lätt lägga upp en före och efter bild..total mejk åver i tell ya.

Jag går ju som vanligt med mina jäkla hårband och hästsvans. Haha det är nog så de flesta ser mig. Hatar att ha håret i vägen men nu har jag varit lat och bekväm för länge!! Är så dödens less på hårband så jag tror jag ska gömma undan dom eller skänka dom till behövande haha..

..idag var en sån dag som man helst inte vill vara med om men samtidigt är det bra med avsked. I kyrkan var det så många sörjande. Hon var en vacker och varm människa som gjort intryck på så många människor. Jag önskar att jag kunde ta efter lite av henne. Sträva efter som hon själv sa, så som du själv vill bli behandlad så ska du också behandla andra.

Jag har alltid varit fruktansvärt rädd för döden men aldrig varit rädd för att säga farväl.
Att se en människa vars själ har lämnat jorden är för mig inte obehagligt. De ser oftast så fridfulla ut, fria från plågor. Jag brukar titta länge och noga, minnas varenda linje.. som också har sin egen historia. Ibland lurar ögat en och man tror för en sekund att de är kvar, bara sover och andas lätt. Undrar hur det själv kommer vara att gå ur tiden och in i evigheten. Skrämmande tycker jag men samtidigt fascineras jag över universum och dess existens. Vår existens. Det är mig övermäktigt.