..idag var en sån dag som man helst inte vill vara med om men samtidigt är det bra med avsked. I kyrkan var det så många sörjande. Hon var en vacker och varm människa som gjort intryck på så många människor. Jag önskar att jag kunde ta efter lite av henne. Sträva efter som hon själv sa, så som du själv vill bli behandlad så ska du också behandla andra.

Jag har alltid varit fruktansvärt rädd för döden men aldrig varit rädd för att säga farväl.
Att se en människa vars själ har lämnat jorden är för mig inte obehagligt. De ser oftast så fridfulla ut, fria från plågor. Jag brukar titta länge och noga, minnas varenda linje.. som också har sin egen historia. Ibland lurar ögat en och man tror för en sekund att de är kvar, bara sover och andas lätt. Undrar hur det själv kommer vara att gå ur tiden och in i evigheten. Skrämmande tycker jag men samtidigt fascineras jag över universum och dess existens. Vår existens. Det är mig övermäktigt.