Jag har en vision..
Det finns fortfarande en bild av hur det ska se ut. :) Coolt rent utav. Wait and you'll see! 795pix för rubbet och de kommer att bo in sig i Petras garage tills 1/12 då huset står redo :D Somliga skulle kunna tycka att de, vid första anblicken är gräsliga men det är helheten som gör'et! Med mina ögon blir det ett riktigt relaxat vardagsrum.
Hittade även lite annat, bland annat lampskärmar till mitt kök. Pricken över i't. Nu var mysbelysningen fixad.
Lite idér har jag också fått. Suger åt mig alla inredningstidningars tips som en kruttorr svamp men allt kommer inte att fixas direkt. Det är väl det som är grejen med hus, man har projekt hela tiden. Det blir som en julafton lite då och då fast man redan vet innehållet i paketet. Det gör ju att man längtar vansinnigt!!!
Ikväll har jag jobbat. Med två roliga dudes och en lady.
Nu ska jag surfa vidare med syrrans internet. Jag hänger på Manhattan inatt. Jag och naimisen.
Nä, en marabou och lite svtplay samt en extra timmes sömn inatt. Det är mycket grädde på moset de.
Som sirap
Segt är vad det går, mitt internet.
Jag jobbar i helgen. Ikväll bestämde jag mig för att vi skulle ha fredagsmys på jobbet så jag haffade en kandelaber och brände på. Fullt ös tills 21.15 när det var dags för rapport.
Kandelabrar ska jag ha i huset. Julemys så det står härliga till men alldeles lagomt i barnfri höjd. Ljusslingor på bron och ljusnät i trädgårn på något av träden. Det blir mysigt.
Pepparkaksbak och lussebullsbak till jul. Knäck och olika kolor. Kanske vi slår på stort och får in en vedspis lagom till julafton. Det vore nåt det..Som alltid vill jag ha allting gjort redan innan tanken kommit till. Just köket i alla fall.
Jag har ju målat upp en bild av hur jag vill ha det, alldeles underbart, varmt och ombonad.
Mysbelysning, sköna sittplatser och ljuvliga gardiner jag ska sy..
Sitta på morgonen med varm choklad framför vedspisen och bara njuta av livet.
Känna lite på det där inre lugnet som jag sällan lyckas nå.
Så här på morronkvisten
..har jag gått igenom ekonomin. Snacka om att det finns utgifter som är totalt onödiga. Att jobba nära en mack är inte att föredra, dit ska jag inte gå något mer kan jag tala om för er. Struntsummor som blir en stor summa när man räknar ihop allt.
Att INTE storhandla är också en pengatjuv. Förut handlade jag för 700kr för en två veckors period (det är också vad jag lagt ut på macken!!). Det räckte faktiskt om man bortser från färskvaror så som frukt och grönt. Laktosfri mjölk håller länge så den bunkrar jag ofta upp med. Storpack är också bra, om man ser till välling tex. 4 för 109:- men ett paket kostar 50:-.
Jag håller också på att göra en matlista. Det är faktiskt rätt kul men framförallt tidssparande och ekonomiskt.
För övrigt så somnade jag med Naima igår när jag nattade henne så jag har fått mig 11 timmars sömn och en mängd missade mobilsamtal och sms. De flesta förstod nog att jag somnat.
NU: Frukost och svtplay.
Krav
Imorgon är det modevisning som sagt så hela dagen blir i princip fullbokad då jag slutar 14.45 hämtar Naima senast 15.15 och är hemma kanske 15.40. Klockan 16 ska vi vara på Filadelfia, ombytta och klara för genomgång. Modevisningen börjar 19 och jag behöver egentligen fixa massor innan det kommer folk som ska titta på lägenheten. Jajja, ibland räcker dygnet inte till.
Jag behöver en bil, jepp det är mycket på vill ha-listan och det är väl inte riktigt rimligt.
Skulle haft en liten skruttig bil, i princip helt värdelös men funktionell. Den rullar dit jag ska mao.
Får spana.
Pedagogiskt
Lillasyster är alltså 12 år nu då så i mars blir hon tonåring. Jag tror inte jag är kapabel att räkna trots allt för det går inte ihop alls. Själv är jag nog 15 fortfarande, i vissa lägen i alla fall.
Jag och Micaéla (lillasyster) ska gå och mannekänga på modevisning på tisdag kl. 19hundra. Naima kommer också att gå med oss :) Det blir spännande!
Ikväll har vi gjort ungspannkaka, snabbt och enkelt. Naima blev rastlös så hon fick hjälpa mig med pannkakeriet.
Hon både vispade och hällde i mjöl. Det skvätte lite här och där men hon hade en välda fokus på sin uppgift och tyckte det var jätteroligt så vi kör på mer pedagogisk matlagning. Det är såna saker som gäller, fokus på roliga ting och där hon får en uppgift. Bekräftelse, det behöver vi alla. Hysterisk blev hon dock när hon inte fick vispa längre. Tanken var ju ändå att vi skulle få mat i magen så jag höll fast vid mitt mål :)
Det blev lite mysig bokläsning istället när gråten väl bytts ut till snyftningar.
Mätta och nöjda. Naima sover nu, hon var en trött tjej ikväll.
På återseende.
Tårar med glädje i
Idag blev jag husägare på riktigt. På papper.
Nu har jag ett stort ansvar precis intill mitt största ansvar, Naima.
Dom två kombinerar vi, för dom hör ihop, långt ifrån av samma värde men ändå.
Det är ju för Naima jag gjort allt detta, för att hon ska ha ett riktigt hem.
Ett hem där det doftar nybakta bullar som mamma Cecilia passat på att baka medan hon leker utanför i snön. Ett hem där vi får klä vår första julgran tillsammans. Ett hem där hon får tassa ner från övervåningen i nattlinne och tjocksockar och öppna sin första julklapp och dricka varm choklad i köket medan det fortfarande är mörkt ute. För det är sådana mornar jag tänker sträva efter. Varje ny dag ska kännas välkommen och varje natt ska vara fylld av lugn och sköna drömmar.
Jag tror inte att ni kan förstå hur lycklig jag känner mig nu.
Naima får ett hem som är bestående. Där hon kan dumpa skolväskan i hallen och bara kasta sig i soffan efter en lång dag i skolan. En frizon. Ett hem som hon kan komma till när hon är 19 bast och just poppat runt i en minibuss i hela Sverige men enough is enough, för hemma är ändå alltid bäst. Där sparkar hon av sig sina grusiga sneakers, gör en smörgås i det ombonade och hemtrevliga köket där varje detalj valts med omsorg och bär med sig sina minnen. På dörrkarmen i hennes rum är det markerat när hon mätte 123,4 cm över havet.
Ni hajar.
Denna text hade vi i mitt barndomshem i köket.
Små, små ord af kärlek
sagda hvarje dag.
Sprida öfver hemmet
Solsken och behag.
På agendan
Döm om min förvåning när jag ser grannen som sitter och väntar glatt på att få borra i min tand haha. Jag vet inte vad han heter och visste inte ens att han var tandläkare men arab är han i alla fall. Namnet kan jag ta reda på sen för han är den bästa tandläkaren jag någonsin haft!!!!!!!!!!!!!!!
Galet vad en bra tandläkare kan göra med tandläkarskräck - bortblåst. Fick testa tanden och tänderna bredvid med någon strömgrej för att se om nerverna var Ok. Röntgen av alla tänder, onda tanden och rotbild. Det har aldrig skett förr. Fick salva för att inte behöva känna nålstick vid bedövning (trots att jag eg. tycker det går rätt så bra). Två olika borrar för att underlätta då bedövningen var jättesvår att få till när förra tandläkaren gjort ett skitdåligt jobb (karies under lagning mm). Han berättade exakt vad de gjorde, varför man kunde känna ilningar etc. Berättade om röntgenbilderna och var nerverna sitter etc. Fick antibiotika på tanden innan den tillfälliga lagningen (för att tanden ev. kan bilda ny tand just på stället och sedan skydda nerven ifall det är inflammation.)
Så summa summarum - Trots att bedövningen inte hjälpte fullt ut så var det helt klart ett tandläkarbesök som jag lägger på plussidan. Jag kommer aldrig mer behöva byta tandläkare.
Nu vet ni min tandstatus ;) kanske inte något ni lägger på minnet men har man ångest inför tandläkarbesök så ska man definitivt kräva att få träffa denna tandläkare. Måste ta reda på namnet.
Nu flyttar jag!
Tänka sig
Inte helt otippat men ändå ganska långt borta, just för att det känts så övermäktigt. Det skall sannerligen bli spännande att se slutresultatet. Nej, detta gäller varken målarfärg eller tyg! :) Jag är hemlig av mig och så länge jag inte skvallrar för någon så får ni alla vänta tills jag är helt klar :)
och hälsan då? jovars den finns. Ryggen är nu bättre men så föll jag och höften tog stryk. Som den gamla tant jag är så tror jag givetvis att den gått sönder. En spricka om inte annat..och på vilken sida? vänster. Där jag brutit benet två gånger, axeln en gång och armen en gång. Otursgumman. Man är väl inte gjord borti mörans pisse som någon annan skulle ha sagt, mao. jag klarar mig ;)
Förhoppningsvis så kommer jag att få ett glädjande besked i veckan. Nu vankas nedräkning på riktigt.
Laters
En sur en!!
S U R S T R Ö M M I N G.
Japp, så har jag tagit ett steg till mot "vuxenheten" och lika snabbt ett steg tillbaka. Jag smakade surströmming.
Gjorde precis som man skulle, en sk. klämma och gick verkligen in för det!
Bävade ett tag och tog en bit. That's it. No more sourfish for Cecilia.
Det var inte gott men måhända att det berodde på att lukten tog över allt annat. I och för sig så gillar jag inte rå fisk, allra minst en jäst sådan aka. rutten.
Tog istället igen en förlorad måltid på vägen hem, efter ett stopp i den nya inredningsbutiken Elmas (så fina saker!!). Vi åt ute och jag käkade som nästan alltid falafel, man har inte ätit riktig falafel så länge den inte är gjord av en arab. Fick käket gratis också och det tackar man inte nej till :)
Nu njuter jag av en helt ledig helg, har hittills jobbat till och från tre helger i rad så nu har omgivningen satt P för mer än schemalagda sådana!
Imorgon blir det en dejt med Camilla som snart flyger till varmare breddgrader och utforskar sydamerika. Så synd om henne vaaa... ;)
Laters
Märkligt
Jag brukar ofta tänka på livet och döden, att uppskatta de små sakerna. Att vara tacksam över det lilla. Det är viktigt men ibland tar vardagen över och man glömmer. Ännu en gång har jag blivit medveten om att livet är tidsbegränsat Utan att vara direkt känslomässigt involverad så lämnar vart liv efter sig ett tomrum. Det är ofrånkomligt.
Har aldrig varit rädd eller känt obehag vid avsked, för det är ju en sådan naturlig del av vårt liv. Hela vår existens består ju av en början och ett slut. Själva döden däremot har skrämt mig till vanvett. Som ju faktiskt också som begrepp är en väldigt närvarande del i vår tillvaro.
Kan tänkas att jag låter underlig nu men avlidna människor är vackra. Släta och fina, varena rynka har slätats ut. Visst är det vackert med rynkor också, alla linjer som har sin historia. Kanske är det så att när livet upphört så upphör ju också dess bekymmer. Avslappnat och lugnt. Kanske är det också en hint om vart vi är på väg.. till någon plats där vi slipper plågor och sorg. Jag vill gärna tro det.
Jag tror också att vi inte slutar finnas för att vår kropp har sagt farväl. Vi är ju så mycket mer än bara vårt skal, eller hur? Nog vore det väl märkligt om man kan omvandla energi på så många olika sätt men vår alla närmsta källa, vår egen energi, vår själ, bara skulle slukas av intet. Det om något vore märkligt.
På banan igen!
Nu är jag back in cyberspace! Under tiden ni fått lida av min frånvaro så har jag avverkat två böcker (det är ungefär vad jag avverkar på 5år annars), sett på Astrid Lindgrens filmer och en hel del annat men nu har svarta hålet aka. internet tagit över vardagen igen och jag har fallit dit. PLADASK!
Sörj mig ej nära och kära vi ses när min nya rosa bubbelgumsdator har kraschat!!
Nej, nu har jag inte tid att sitta här, jag måste uppdatera mig. Jag har verkligen haft noll koll på vad som händer i världen.
Ses när vi ses!
