Idag blev det ingen promenad ner till mor men istället kalas för lillebror, 11 år. Det är inte sällan man slås av hur fort tiden går. Det är alltså elva år sedan han föddes, med det lyckades mattesnillet klura ut att hon också är elva år äldre. Jag alltså. Hjälp, vad har jag gjort under tiden han växte upp?
Lillasyster är alltså 12 år nu då så i mars blir hon tonåring. Jag tror inte jag är kapabel att räkna trots allt för det går inte ihop alls. Själv är jag nog 15 fortfarande, i vissa lägen i alla fall.

Jag och Micaéla (lillasyster) ska gå och mannekänga på modevisning på tisdag kl. 19hundra. Naima kommer också att gå med oss :) Det blir spännande!

Ikväll har vi gjort ungspannkaka, snabbt och enkelt. Naima blev rastlös så hon fick hjälpa mig med pannkakeriet.
Hon både vispade och hällde i mjöl. Det skvätte lite här och där men hon hade en välda fokus på sin uppgift och tyckte det var jätteroligt så vi kör på mer pedagogisk matlagning. Det är såna saker som gäller, fokus på roliga ting och där hon får en uppgift. Bekräftelse, det behöver vi alla. Hysterisk blev hon dock när hon inte fick vispa längre. Tanken var ju ändå att vi skulle få mat i magen så jag höll fast vid mitt mål :)
Det blev lite mysig bokläsning istället när gråten väl bytts ut till snyftningar.

Mätta och nöjda. Naima sover nu, hon var en trött tjej ikväll.

På återseende.