Klockan 03.00 inatt så började någon mindre begåvad människa (får man ju anta i alla fall) att slå på väggarna. Det var nog med att jag vaknade av det och sen att man fick höra febrilt bankande som övergick i hysteriskt bankande i 30 minuter gjorde att jag ringde farbror blå. Jag vet inte om de kom men tyst blev det.

Man kan ju tycka att personen i fråga borde förstå att antingen så bankar jag på helt FEL väggar, eller så vill  personen inomhus inte ha mig där, eller så är ingen hemma. Med tanke på vilka människor som bor häromkring så kändes det sådär lagomt koseligt. 
Det har gått lååångt när jag väljer att ringa.
Gammal sur tant? Må hända men det var inte mer än rätt :)

God söndag. Vackert väder.
Duscha och kafferepa sen ut på promenad.