på något gott..

Livet har hänt och jag har inte haft någon särskild lust att skriva. Knappt har jag velat sitta vid datorn öht.

Just i detta nu ser livet ganska kaosartat ut, eller i alla fall köket. Där står ett nytt sådant som väntar på att få pryda väggarna. Först skall golvet göras fint.
Jag tror att vi måste använda köket på övervåningen tills dess att röran är ordnad. För en sådan som mig är det rätt svårt att bara titta på eländet utan att kunna göra särskilt mycket. Jag har insett mina begränsningar och att slipa golv utan golvslip samt riva ut och sätta upp nytt kök inte hör till mina specialiteter. Nej. Jag överlåter arbetet till de som kan så som min far.

Januari och februari har varit två månader av sjukdom. Ok, inte enbart men så har det känts.
Blev liggande i magsjuka, Naima och hennes far fick vattkoppor. Sen blev hon förkyld. Jag blev liggande i influensa och Naima fick efter en halv arbetsdag hämtas på dagis i 38,6 graders feber. Nej, jag förtjänar ingen lön och jag har slutat uppskatta ledig tid för den har varat för länge. Jag tycker om mitt jobb och mina arbetskamrater. Det ger ett slags utbyte och det behövs lite social samvaro för att vara hel som människa. När man ligger hemma med sjukdom och hålls i karantän för att inte smitta fler människor så känner man sig ganska allen.

Bättre tider väntar, det må vi tro!

I helgen är det marknad här i stan och det är alltid en speciell känsla om än fynden är få. Våren är nära. Det är nu människorna som gömts i snö kommer upp i tö.