Idag har systra mi och jag samtalat litet om sådant som hängt över mig. Jag behövde se det från ett annat håll och få nya perspektiv. Trots att jag ändock försöker att inte vara så enkelspårig var det svårt. Hon gjorde det inte så komplicerat.
Vissa människor finns och håller fast en när stormen bryter ut, andra låter dig blåsa bort för att sedan låta dig vandra en milslång väg hem ensam. Inte för att de är elaka bara att de inte tänkt tanken att de kanske hade tjänat på att hålla dig kvar, om inte för deras skull men för att hindra att stormen skulle kasta iväg dig alltför långt bort. Kanske visste de inte hur eller så var mödan inte värd?
Jag lär mig var dag om människor. Sådana människor jag inte trott skulle bry sig alls visade sig göra det motsatta. De som talat stort om livet och känslor tycks enbart talat med ord och aldrig med handling.


"Jag kan inte höra vad du säger,
för dina handlingar talar högre"




Lita aldrig på en människa vars ord leder en väg men dennes fötter en annan.